Idag är en bra dag
Tänkte försöka mig på att skriva ett litet inlägg iaf, har hänt så mycket sen sist! Så idag när jag mår relativt bra passar jag på.
Sist jag skrev så for jag typ till mina föräldrar och stannade där i två veckor, och de var verkligen så skönt för de var då jag började må som värst så jag behövde verkligen mina föräldras hjälp då.
Jag kräktes och fick till och med en liten blödning så vi åkte in till akuten där de konstaterades att allt var bra och jag fick se den lilla :). Jag har bara en känslig livmodertapp.
Sen kom vi hem och jag hade fått illamående tabl som hjälpte ett litet tag, sen började allt om igen.
Jag mådde sämre och sämre, tills en dag då jag inte stod ut längre. Krister kom hem från jobbet, vi for in på akuten- de tog massa prover och enbart av mitt kissprov såg de att jag inte ätit eller druckit tillräckligt på 2 månader. Fick drop, var lång väntetid så Krister och Harry for hem.
Fick träffa läkare som sett att jag har skyhöga värden av min köldkörtel som förmodligen bidrar till att jag mår så här dåligt, även orsaken till att jag är deprimerad. Fick se den lilla igen, allting var bra.
Blev inlag och var helt förtvivlad. Saknade Harry .. aldrig varit borta från honom förut en hel natt!!! Grät och pratad med Krister.. Harry mådde självklart bra men usch, jag ville bara slita ut droppet och fara hem.
Fick en illamående tabl till natten och sov för första gången på länge en hel natt, annars har jag kräkts på nätterna också.
På morgnen fick jag i mig frukost, var fortf yr och blev lätt utmattad då jag steg upp men mådde betyligt bättre än jag gjort på 2-3 månader. Träffade läkaren som skrev ut mer illamående medicin, sa att vi skulle följa upp detta med min köldkörtel och sen fick jag äntligen komma hem.
Harry och Krister hämtade mig, vi åt på pizza hut och de var så underbart att vara hemma igen.
De är ungefär de som hänt sen sist jag inte skrev.. känner mig som en dålig mamma, mår dåligt och försöker göra så gott jag kan men klart man blir deprimerad.
De är inte så jävla lätt.
På onsdag går jag in i vecka 13, har då gått 12 fulla veckor. Sägs ju att man skulle börja må bättre då, men nej. De stämmer inte på mig iaf.
Detta är mitt sista barn och jag bara längtar tills skiten är över. Vill kunna ta hand om Harry och vara mig själv igen.
Kommentarer
Postat av: carrå - mamma till Isabella
Fy stackare vad du råkat ut för..Hoppas du mår bättre snart! förstår att du känner att det blir sista barnet men vem vet, allt brukar vara värt det hur dåligt man ön mår :)
Trackback
