Mormor
Min Krister
Min fina underbara Krister- om ni visste hur mycket jag älskar denna kloka och lite smått galna människa <3.
Han är allt jag behöver och lite till! Smart, rolig (oftast sjukt dåliga skämt), klok, eftertänksam, romantisk till 1000, en fantastisk pappa, ställer alltid upp och ger mig de jag vill ha/behöver (? ;)
och hans utseende är ju bara ett stort +!
Men fattar ni att en "oskyldig" flört över internet kunde leda till detta? Att jag träffade mannen i mitt liv? Vi väntar barn och ska flytta till en underbar lägenhet.. påbörja VÅRAT liv tillsammans.
Vi pratar mycket om framtiden och vi vet hur vi vill ha det och jag tror faktiskt vi kommer få det.
Självklart kommer vi få jobba på det precis som alla andra par men jag tror verkligen på detta nu.
Jag litar på Krister till 100 % och på vårat förhållande.
Jag menar Krister är bara 20 år men har redan ett jätte bra jobb, är eftertraktad och bra på det han gör! Han har redan kommit så långt i sitt liv och tänk hur långt han kommit om 10 år.. nej jag är så stolt över min man!
Därför jag var tvungen att skryta lite nu om honom.. lite positiva grejer här :)
Så tack älskling för att DU är du. Tack för att du höll om mig igår då dagen var skit och jag fick gråta, och tack för att du orkade med lite tjafs.. du vet ju att de var för att jag mådde dåligt <3.
Jag älskar dig
2 mars 2012, 07:15
Den andra mars klockan 07:15 så drog du min mormor ditt sista andetag.
Just denna fredag skulle du ha fått träffa mig och Harry en sista gång för vi visste att de var nära nu, men du orkade inte. Du gav upp så fort du kom hem <3.
Jag önskar du hade hållt ut lite längre då jag verkligen ville träffa dig, det kändes så bra sist vi pratade i telefon- då du fyllde år. Vi pratade lite om William och Harry, ja hur allt var bara.
Jag vet att du var glad över att jag träffat Krister, du gillade honom från första stund och jag hoppas du vet att vi har de jätte bra och planerar att leva ihop resten av våra liv.
Ärligt så har jag faktiskt alltid förutsatt att du kommer vara med när jag gifter mig, du har ju varit så pigg och frisk! Och nu han du inte ens träffa William.. men mamma fick dina pärlor och dom ska jag ha när jag gifter mig!
Din död tog hårdare på mig än vad jag trodde den skulle göra. Vi har ju inte alltid haft de så bra, inte någon tight relation men de är inte alltid så lätt. Jag vet att du älskade mig och Harry på DITT sätt, på det bästa sätt du kunde förmå dig.
Så jag försöker komma till ro med mina skuldkänslor, att vi inte träffades ofta.. att jag inte ringde dig och massa annat.
Men de är ju dom små sakerna som gör sig påminda nu. De är NU det har sjunkit in att du är borta.. kan fortfarande inte fatta det helt.
Köpte exotisk nektar igår, sån jucie hade du nästan alltid när vi var små och hälsade på dig. Grät då jag drack den imorse.
På tv tycker jag allt handlar om döden.. personer på bårhus o ja allt. De gör mig låg och illamående. Att tanken på att du ligger så nu, nej usch.
De blir nog mycket sånt nu, små tårar hit och dit. För de är jobbigt, oavsett hur vår relation var.
Jag hoppas dock du är med morfar nu och att du är precis som du var innan sjukdomen slog till!
Sov gott mormor <3
