Mormor
Min Krister
Min fina underbara Krister- om ni visste hur mycket jag älskar denna kloka och lite smått galna människa <3.
Han är allt jag behöver och lite till! Smart, rolig (oftast sjukt dåliga skämt), klok, eftertänksam, romantisk till 1000, en fantastisk pappa, ställer alltid upp och ger mig de jag vill ha/behöver (? ;)
och hans utseende är ju bara ett stort +!
Men fattar ni att en "oskyldig" flört över internet kunde leda till detta? Att jag träffade mannen i mitt liv? Vi väntar barn och ska flytta till en underbar lägenhet.. påbörja VÅRAT liv tillsammans.
Vi pratar mycket om framtiden och vi vet hur vi vill ha det och jag tror faktiskt vi kommer få det.
Självklart kommer vi få jobba på det precis som alla andra par men jag tror verkligen på detta nu.
Jag litar på Krister till 100 % och på vårat förhållande.
Jag menar Krister är bara 20 år men har redan ett jätte bra jobb, är eftertraktad och bra på det han gör! Han har redan kommit så långt i sitt liv och tänk hur långt han kommit om 10 år.. nej jag är så stolt över min man!
Därför jag var tvungen att skryta lite nu om honom.. lite positiva grejer här :)
Så tack älskling för att DU är du. Tack för att du höll om mig igår då dagen var skit och jag fick gråta, och tack för att du orkade med lite tjafs.. du vet ju att de var för att jag mådde dåligt <3.
Jag älskar dig
2 mars 2012, 07:15
Den andra mars klockan 07:15 så drog du min mormor ditt sista andetag.
Just denna fredag skulle du ha fått träffa mig och Harry en sista gång för vi visste att de var nära nu, men du orkade inte. Du gav upp så fort du kom hem <3.
Jag önskar du hade hållt ut lite längre då jag verkligen ville träffa dig, det kändes så bra sist vi pratade i telefon- då du fyllde år. Vi pratade lite om William och Harry, ja hur allt var bara.
Jag vet att du var glad över att jag träffat Krister, du gillade honom från första stund och jag hoppas du vet att vi har de jätte bra och planerar att leva ihop resten av våra liv.
Ärligt så har jag faktiskt alltid förutsatt att du kommer vara med när jag gifter mig, du har ju varit så pigg och frisk! Och nu han du inte ens träffa William.. men mamma fick dina pärlor och dom ska jag ha när jag gifter mig!
Din död tog hårdare på mig än vad jag trodde den skulle göra. Vi har ju inte alltid haft de så bra, inte någon tight relation men de är inte alltid så lätt. Jag vet att du älskade mig och Harry på DITT sätt, på det bästa sätt du kunde förmå dig.
Så jag försöker komma till ro med mina skuldkänslor, att vi inte träffades ofta.. att jag inte ringde dig och massa annat.
Men de är ju dom små sakerna som gör sig påminda nu. De är NU det har sjunkit in att du är borta.. kan fortfarande inte fatta det helt.
Köpte exotisk nektar igår, sån jucie hade du nästan alltid när vi var små och hälsade på dig. Grät då jag drack den imorse.
På tv tycker jag allt handlar om döden.. personer på bårhus o ja allt. De gör mig låg och illamående. Att tanken på att du ligger så nu, nej usch.
De blir nog mycket sånt nu, små tårar hit och dit. För de är jobbigt, oavsett hur vår relation var.
Jag hoppas dock du är med morfar nu och att du är precis som du var innan sjukdomen slog till!
Sov gott mormor <3
Aldrig våran tur
Sitter med gråten i halsen typ.. jag VISSTE att det här skulle hända. Jag visste det hela tiden och ändå så slår det mig till marken och jag bara ligger där.
Självklart fick vi inte lägenheten. Den var så fräsch och fin, herregud. Att vi ens försökte. Patetiskt.
De känns så jävla hopplöst ALLT. Ingen liten tur har vi, inte ett dugg.
Graviditeten har/är ett helvete och problemen blir bara mer o mer. Vi får/hittar ingen lägenheten, de är omöjligt.
Den här lägenheten är LITEN,mörk och äcklig. Jag HATAR den. Den gör mig deprimerad.
Jag hatar T för att han fick mig att flytta.. gå och dö ditt jävla äckel.
Om de fan inte vore för honom så kunde jag ha bott kvar.. Krister kunde ha flyttat till mig istället! Vi hade kunnat få en 4-5 för 6-7000 i månaden, en HYRES lgh dessutom!
De är precis som min mamma säger- sthlm är roligt när man inte har barn. När man bara har sig själv att tänka på. Då man kan spendera sin pengar hur som helst.
Men de är inte roligt då man behöver lägenhet, ta lån eller ta sig någonstans ÖVERHUVUDTAGET. De är dyrt och jävligt.. långt från allting.
Varför i helvete kan inte jag.. eller VI få någon tur då? Varför.. jag fattar inte? Känns som att motgångarna bara pallrar upp sig på hög och ler, medans framstegen och lyckan ligger platt och ser ledsna ut.
Fan fan fan fan fan
Konstigt
Sitter och tänker på de här med pojke och flicka, hur olika de faktiskt är!
Vissa tycker inte de, att de är vad man "gör" det till men jag tycker att olikheterna mellan flickor och pojkar är uppenbara, bara att titta på kläderna i affären. De är rosa och blått, flickor gillar oftast att leka mer med dockor och sånt, medans killar gillar lite "hårdare" tag. Sen skiljer de självklart från alla barn, eftersom alla är olika.
Men de känns faktiskt riktigt "sorgligt" att jag inte kommer få ha en flicka! En egen liten dotter som står mig nära och att VI har det där speciella bandet som mor och döttrar ofta har.
Jag vet ju bara hur mycket min mamma betyder för mig, hur mycket hon har funnits där när jag blev gravid och allt! De är ju så härligt att ha de så.
Missförstå mig inte, jag älskar Harry och ville ha en pojke från början och med William så VISSTE jag att de var en pojke, han är efterlängtad och älskad- men som sagt. De känns lite tungt att aldrig få det där speciella. Få göra alla "flickiga" saker, köpa massa rosa gull gull grejer osv, få vara med på min dotters första graviditet och sånt.
Men jag hoppas att jag och mina söner kommer stå varandra nära, så nära det går med två pojkar! Kommer alltid finnas där för dom oavsett vad, göra dom till två självständiga, fina vuxna killar.
Ska njuta av livet med mina två pojkar <3
Bröllopsklänningar
Är några st på min fb som ska gifta sig snart.. så kunde inte låta bli att titta på tradera.
Åh har redan hittat mina drömklänningar typ!
Åh, vill bara köpa en NU! Haha.. vill också :)
Men nu ska jag äta lite och sluta drömma! Ett bröllop måste man ha råd med också.
Vi får se vad dagen har att erbjuda
Den "rätta"
Ibland undrar jag hur jag kan vara så bombsäker på att jag och krister kommer leva tsm hela livet. Hur kan det kännas så rätt?
Jag vet inte men jag vet att de bara är så. De ÄR bara så. De finns inte ens i min värld att vi går skilda vägar (självklart kan de hända något allvarligt, men den sannolikheten är inte heller så stor), att vi "lessnar" på varandra och vill starta om. Varför? Jag vet inte, men jag vet att de är så.
Det jag måste få hjälp med bara är att bearbeta det som hände med T och allt i mitt "tidigare" liv. För jag är inte alltid så snäll mot Krister.. de vet jag själv. Och oftast så mår jag dåligt över de men samtidigt så har T skadat mig på de värsta sätt man kan, både fysiskt och psykiskt.. så jag är rädd. Jag gör allt för att skydda mig själv, jag tänker ALDRIG mer låta någon ens ha en chans att köra över mig eller "vinna", få en makt över mig, veta mina svagheter och utnyttja mig.
Och de gör att jag inte kan ge hela mig, hela mitt allt till Krister.
Men jag ska söka hjälp, de måste jag. Både för mina barns skull och för Krister skull.
För jag vill bli en bra fru och en bra, glad mamma som VÅGAR lite mer. Inte en paronid,vresig fru och mamma.
Här har man de bästa i livet.
Den bästa killen som finns, som aldrig ens skulle säga att jag är dum i huvudet, en underbar go unge som är mitt LIV! Och en till underbar unge.. och ändå så gör man i princip allt för att förstöra de för man tror att de kommer hända förr eller senare.
Visst är de sjukt hur man gör saker omedvetet, de är först när man får tid så här att tänka efter och verkligen se VARFÖR man beter sig som man gör ibland.
Vissa dagar tänker jag verkligen så att jag tar mitt pick o pack och flyttar igen, jag och ungarna klarar oss själva- jag orkar inte vara rädd och behöva tänka och känna så mycket.
Men de brukar gå över.. jag vet oftast att de är min hjärna som ställer till de, för mycket tankar.
Och hur Krister står ut med mig? Det vet jag inte hur. Och kanske därför jag blir rädd också så ofta, för jag vet hur jag beter mig och vem orkar med det i längden? Alla har ju sin gräns, och jag kämpar stenhårt för att komma till den gränsen ibland- trust me.
Men jag hoppas han står ut tills jag blir hel igen.. iaf någorlunda fixad och så får jag försöka skaffa mig fler "bra" dagar, så vi båda kan stå ut med mig tills jag blir lagad.
För en sak är säker.
Jag har aldrig velat gifta mig förr men nu är det enda jag tänker på. Nu är det enda jag vill är att Krister ska ge mig en ring och att vi gifter oss om några år.
Jag brukar tjuvtitta på bröllopsklänningar och sånt skit, bara för att jag också ska få drömma.
Det kanske kan bli bra detta iaf?
Jag tror det
Ursäkta...
.. men detta är bara vidrigt!
Bild tagen på Barnens hus i Umeå. Det är för jävligt. Barbiedockan har alltid varit smal och kritiserades för sin överdrivna figur redan på min tid. Att hon kunde blir smalare trodde jag var omöjligt. Rimligtvis borde hon bli tjockare med tanke på hur vårt samhälle ser ut. Härmed bojkottar jag barnens hus för alltid. För den här kroppen är anorektisk. Även med 70-tals-mått mätt. Undrar om jag ens kommer kunna sova nu för att jag är så förbannad! Tillhörande: Anna åkesson
Så himla sjukt! Är DETTA de våra barn ska växa upp med!?
Jag är ärligt chokad.. jag VILL inte neka min dotter (om jag får en dotter) att leka med barbiedockor.. men om de är så framtiden ska se ut MÅSTE jag!
Usch.. vad fan är samhället på väg!!?
Döden
Min mormor är döende.
Tänk hur "lätt" det är att säga.. att uttala just den meningen. Men innebörden av de betyder så mycket mer.
Död. Döden. Döende..
Vänjer man sig någonsin?
Vad händer när man dör? Vart kommer man? Blir de svart,blått, vitt eller rosa?
Att ingen vet.. att ingen kan svara är det som är läskigt.
Ovissheten.
Cancer.
Vilket ord... ett sånt litet ord med mycket bakom.
Caner. Tumörer. Metastaser.
Fula hemska ord.
Rädsla..
Rädd. Otrygg. Obehagligt. Läskigt.
Vill inte.
Men sanningen är att den är här nu.
De där fula hemska orden.
Sanningen.. gör ont.
Tänk hur "lätt" det är att säga.. att uttala just den meningen. Men innebörden av de betyder så mycket mer.
Död. Döden. Döende..
Vänjer man sig någonsin?
Vad händer när man dör? Vart kommer man? Blir de svart,blått, vitt eller rosa?
Att ingen vet.. att ingen kan svara är det som är läskigt.
Ovissheten.
Cancer.
Vilket ord... ett sånt litet ord med mycket bakom.
Caner. Tumörer. Metastaser.
Fula hemska ord.
Rädsla..
Rädd. Otrygg. Obehagligt. Läskigt.
Vill inte.
Men sanningen är att den är här nu.
De där fula hemska orden.
Sanningen.. gör ont.
Tack
Fick denna kommentar som gjorde mig glad
Anonym om Shopping och fredagsmys!:
Har följt din blogg ganska länge då vi har gemensamma bekanta och jag måste bara säga att gud vad stark du verkar, Amanda!
Att du står upp för din sak, är en toppenmamma till din son och samtidigt har det jobbigt med ditt Ex. Och modigt att flytta till Stockholm, bort från familjen till en kille som jag hoppas att du trivs med! :) Kram och ta hand om er.
Tack, vad roligt att höra. Blir alltid glad av att höra att jag verkar som en bra mamma, då jag verkligen inte känner så många gånger.
Vore dock jätte roligt OM du ville säga vem du är, men du får ju självklart förbli anonym också.
Tack iaf :) De gjorde mig glad för idag!
-
Igår blev de ingen uppdatering för vi städade och for iväg ut. Tog en liten promenad och så där! Skriver ju ganska ofta att jag ska ta en promenad men de blir sällan (=ALDLRIG) av! Lat.se någon? :P
Nej men de var mysigt- tills de blev förstört senare på kvällen..
Vet inte om jag gör vissa saker för att förstöra för mig själv? För att jag är så jävla rädd.
Jag har ju för fan varit tsm med Tobias.. jag skaffade barn med honom. Och även i de dåliga trodde jag att de skulle vara vi, men allting var ju skit och alting föll samman.
Varför ska jag då nu riskera att få samma känslor.. att lita på någon så blint som jag gjorde med den idioten?
Kanske de bara borde vara jag och Harry. Jag har absolut inga problem med att se min framtid med bara Harry och jag. De skulle funka och kanske vore de bättre?
Jag testar gränserna så jävla mycket.. jag gör mycket för att se om verkligen håller även när de jag gör/gjort är mycket dåligt och fel.
Jag är i behov av så mycket bekräftelse.
Om inte ens jag orkar med mig själv- hur ska då någon annan göra det?
2010
Tänk att vid den här tiden förra året så gick min slempropp och jag förberede mig för förlossningen!
Jag åt en som en gris och hade förvärkar, sov dåligt och var LESS!
Så underbart.. åh vad jag saknar.
Tänk att det var Harry som låg där inne hela tiden- världens bästa och finaste son!
Min fina underbara son- vad jag älskar dig!
Du är det bästa som hänt mig. Gör vad som helst för dig!
Jag åt en som en gris och hade förvärkar, sov dåligt och var LESS!
Så underbart.. åh vad jag saknar.
Tänk att det var Harry som låg där inne hela tiden- världens bästa och finaste son!
Min fina underbara son- vad jag älskar dig!
Du är det bästa som hänt mig. Gör vad som helst för dig!
Mörka moln
När jag ser mörka moln på himmlen som rullar in eller när den första droppen landar på mig så tänker jag på dig.
På hur vi fort som fan kastade av oss kläderna och sprang ut i regnet.. skrattade och la oss på gräset. Lät det regna över oss och blev dyngsura!
På hur vi brukade stänga av allt och lyssna på regnet som smattrade mot rutan och taket.. bara ligga och höra varandras andetag.
Då var det bra.
Jävligt bra.
Du förstörde allt.. varför?
Tycker synd om dig.
Du förlorade allt.. stackars dig.
På hur vi fort som fan kastade av oss kläderna och sprang ut i regnet.. skrattade och la oss på gräset. Lät det regna över oss och blev dyngsura!
På hur vi brukade stänga av allt och lyssna på regnet som smattrade mot rutan och taket.. bara ligga och höra varandras andetag.
Då var det bra.
Jävligt bra.
Du förstörde allt.. varför?
Tycker synd om dig.
Du förlorade allt.. stackars dig.
Inte bra
Sen jag pratade med min underbara lillebror Andreas så har jag verkligen inte mått bra.. känns som att jag går under.
Är så ensam här, har ju bara Krister.
Jag har älskat Andreas från första stund, han är som mitt första barn. Jag har varit med i allt,han är min bubbe.
Vi har alltid stått varamdra nära och jag vill att han ska komma ihåg att det var han och jag, när han är äldre. Att med mig gjorde man massa grejer,med mig åt man godis mitt i veckan och fick de han ville ha.
Tänk så glömmer han bort mig nu? Nu flyttar jag ju så långt bort.. tänk så tappar vi de vi har.
Jag vill inte de. Jag vill att det ska vara vi två,som gör de roliga sakerna.
Och mina föräldrar, vem ska jag nu prata med? Besöka under dagarna,få hjälp med Harry osv.
Här finns ingen som kan ta honom om jag behöver en paus eller vill gå ut. Finns dessutom ingen ATT gå ut med.
Jag är ensam.
Vill jag verkligen flytta? Ja.
Kan jag flytta när de väl kommer till kritan? Jag vet inte. 
-
Har sån ångest.
Inför Tobias, rätterång,flytt,skola,Harry och allt.
Jag vet inte om jag klarar det..
Jag hade slutat röka,försökte iaf. Men ångesten är för stor nu.
Den är för stor..
Harry
Harry har alltid varit ett komplicerat barn- ett missnöjt barn som sover otroligt lite.
Ända sen han var spädbarn har han gnällt och aldrig sovit, kanske bara 10 min åt gången. En bebis ska sova dryga 16 timmar per dygn, Harry kanske sov/sover 8-11 timmar på ett dygn då med massa avbrott o gnäll i sömnen.
Det är alltså inte bara LITE sömn utan också störd sömn vi har.
Det är sjukt hur deprimerad man blir också av att inte få sova. Det är sjuka tankar man har ibland.
Har övervägt flera gånger att ringa bvc och säga: Här ni får ta honom nu, jag orkar inte. Ingenting duger och jag kommer få ett psykbryt snart.
Men på något sätt klarar man sig igenom det.
Men varför i helvete skulle jag vara så jävla dum då att skaffa ett till barn när Harry väl sover nätterna igenom och klara sig själv lite mer? Det låter ju bara så utomordentligt korkat så det finns inte.
Jag tvivlar starkt på att jag kommer vilja skaffa fler barn.
Jag älskar Harry, han är mitt allt men han är missnöjt,gnälligt barn. Han kan nästan aldrig sitta o leka själv och är gnällig just pga hans sömn.
Så för just nu nöjer jag mig med Harry och han kommer nog vara väldigt stor innan det ens blir tal om ett syskon till honom för jag klarar nog inte av mer av sånt här.
Ända sen han var spädbarn har han gnällt och aldrig sovit, kanske bara 10 min åt gången. En bebis ska sova dryga 16 timmar per dygn, Harry kanske sov/sover 8-11 timmar på ett dygn då med massa avbrott o gnäll i sömnen.
Det är alltså inte bara LITE sömn utan också störd sömn vi har.
Det är sjukt hur deprimerad man blir också av att inte få sova. Det är sjuka tankar man har ibland.
Har övervägt flera gånger att ringa bvc och säga: Här ni får ta honom nu, jag orkar inte. Ingenting duger och jag kommer få ett psykbryt snart.
Men på något sätt klarar man sig igenom det.
Men varför i helvete skulle jag vara så jävla dum då att skaffa ett till barn när Harry väl sover nätterna igenom och klara sig själv lite mer? Det låter ju bara så utomordentligt korkat så det finns inte.
Jag tvivlar starkt på att jag kommer vilja skaffa fler barn.
Jag älskar Harry, han är mitt allt men han är missnöjt,gnälligt barn. Han kan nästan aldrig sitta o leka själv och är gnällig just pga hans sömn.
Så för just nu nöjer jag mig med Harry och han kommer nog vara väldigt stor innan det ens blir tal om ett syskon till honom för jag klarar nog inte av mer av sånt här.
Minnen
Förut kunde jag längta jag tillbaka till tiden då vi bara låg i sängen, lyssnade på basic element med touch you right now, och bara kunde vara.
Då vi tog bilen och stack till donken med basen i full gång och lyssnade på kobojsarna-jag vet du vill ha mig, mitt i natten.
Eller då vi låg på bryggan 4 på morgonen och rökte, höll varandras händer...
Då var allting bra, eller hur?
Sen förändrades allt
Vi var kåta och dumma,allt för en halvtimmes hett sex.
Hur naiv var man inte då?
Men jag ångrar ändå ingenting, för du är den du är i grund och botten. Och det är ingen bra person. Men hur ska du veta när du själv inte haft de bra eller mår bra?
Synd bara att det gick så långt, för du gjorde mig illa.
Väldigt illa
Flytta
Det är ju ett rent helvete jag lever i just nu.. känns det som iaf.
Har avbokat mötet från idag och jag bara väntar på att Tobias ska höra av sig eller att jag får hem ett papper på att han tänker börja bråka om vårdnaden eller få umgängesrätt..
har dock börjat fundera på att flytta nu redan, till hösten då. Vill inte riskera att Tobias får delad vårdnad och kan hindra mig från att flytta i framtiden. skulle dessutom kännas så sjukt nedvärderande att behöva fråga Tobias om jag får lov att göra saker för/med Harry.. usch.
Nej, det är verkligen inge roligt nu och jag fattar inte att jag ska behöva gå igenom detta redan nu,i mitt unga liv. Men nu har jag satt mig här, i denna sits och då får jag göra allt som krävs att Tobias inte ska få sin vilja igenom.
Han behöver ordna upp sitt liv INNAN han får ha Harry. Han ska kunna ta hand om sig själv.
Litar inte på honom ett dugg..
Har avbokat mötet från idag och jag bara väntar på att Tobias ska höra av sig eller att jag får hem ett papper på att han tänker börja bråka om vårdnaden eller få umgängesrätt..
har dock börjat fundera på att flytta nu redan, till hösten då. Vill inte riskera att Tobias får delad vårdnad och kan hindra mig från att flytta i framtiden. skulle dessutom kännas så sjukt nedvärderande att behöva fråga Tobias om jag får lov att göra saker för/med Harry.. usch.
Nej, det är verkligen inge roligt nu och jag fattar inte att jag ska behöva gå igenom detta redan nu,i mitt unga liv. Men nu har jag satt mig här, i denna sits och då får jag göra allt som krävs att Tobias inte ska få sin vilja igenom.
Han behöver ordna upp sitt liv INNAN han får ha Harry. Han ska kunna ta hand om sig själv.
Litar inte på honom ett dugg..
Inget möte
Idag är det EGENTLIGEN möte med Tobias angående umgängesgrej för Harry osv, men jag tänker avboka det mötet.
Är inte alls redo att träffa Tobias och är ärligt jätte jätte rädd nu då jag tagit upp anmälan igen och allt det blir aktuellt.. Jag menar, Tobias har/är agressiv bara nu då jag gjort slut, och han fick mig att "lova" att inte ta upp anmälan igen osv, och nu har jag ju gjort det. Är rädd för hur han ska reagera och är rädd för att han ska börja bråka om vårdnaden.
Nej,jag mår verkligen skit dåligt just nu och det blir så skönt att åka iväg till krister och försöka glömma allt men det är inte lätt. Klart det gör ont.
Jag trodde ju ärligt att det skulle ordna sig för mig och Tobias, att vi verkligen skulle ha ett liv tsm..
Nåja det är bara massa massa tankar som snurrar runt i huvudet och det är jobbigt- otroligt jobbigt.
Men jag gör detta för mitt eget avslut och för Harrys skull<3.
Är inte alls redo att träffa Tobias och är ärligt jätte jätte rädd nu då jag tagit upp anmälan igen och allt det blir aktuellt.. Jag menar, Tobias har/är agressiv bara nu då jag gjort slut, och han fick mig att "lova" att inte ta upp anmälan igen osv, och nu har jag ju gjort det. Är rädd för hur han ska reagera och är rädd för att han ska börja bråka om vårdnaden.
Nej,jag mår verkligen skit dåligt just nu och det blir så skönt att åka iväg till krister och försöka glömma allt men det är inte lätt. Klart det gör ont.
Jag trodde ju ärligt att det skulle ordna sig för mig och Tobias, att vi verkligen skulle ha ett liv tsm..
Nåja det är bara massa massa tankar som snurrar runt i huvudet och det är jobbigt- otroligt jobbigt.
Men jag gör detta för mitt eget avslut och för Harrys skull<3.
Rättegång?
Tror jag bestämt mig för att ta upp anmälan igen gentemot Tobias och få rättegång.
Få ett avslut på hela skiten.. Tobias fattar inte heller vad det är han gjort! Han skyller på mig att det var mitt fel.. men vilken normal människa tar stryptag,skallar någon och sparkar på någon med sitt eget barn i famnen!?
Nej, det låter bara så himla sjukt och jag kan själv inte fatta att det hänt.. det är jätte jobbigt och jag börjar skaka då jag bara tänker på det men jag måste..
För min egen skull och så att Tobias inte gör det mot någon annan.
Usch.. så jävla jobbigt.
Få ett avslut på hela skiten.. Tobias fattar inte heller vad det är han gjort! Han skyller på mig att det var mitt fel.. men vilken normal människa tar stryptag,skallar någon och sparkar på någon med sitt eget barn i famnen!?
Nej, det låter bara så himla sjukt och jag kan själv inte fatta att det hänt.. det är jätte jobbigt och jag börjar skaka då jag bara tänker på det men jag måste..
För min egen skull och så att Tobias inte gör det mot någon annan.
Usch.. så jävla jobbigt.
Familjerätten
Nu har jag nästan nyss kommit hem från familjerätten.
Det gick bra men jag är väldigt hård när det gäller det här och avviker inte från någonting. Jag vet redan hur jag vill ha det och hur det SKA vara.
Om Tobias inte har tålamod eller går med på mina krav är det ju synd för honom- då förlorar han Harry.
För om han inte går med på detta så får han inte träffa Harry heller. Och då är det ju bara ett bevis på att han inte bryr sig.
Jag hoppas bara verkligen allting går bra..
Det gick bra men jag är väldigt hård när det gäller det här och avviker inte från någonting. Jag vet redan hur jag vill ha det och hur det SKA vara.
Om Tobias inte har tålamod eller går med på mina krav är det ju synd för honom- då förlorar han Harry.
För om han inte går med på detta så får han inte träffa Harry heller. Och då är det ju bara ett bevis på att han inte bryr sig.
Jag hoppas bara verkligen allting går bra..
Kväll
Känns skönt nu då jag satt lösen på denna blogg och kan skriva vad jag vill, få ut mina tankar kring allting som händer angående Tobias och sånt.
Vill ju inte hänga ut honom på något sätt, därför jag vill veta vem de är som läser min blogg.
Nu har dagen iaf gått och det är kväll men gissa vem som fortfarande är vaken? Jo lilla skit Harry <3.
Ungen sover ju INGENTING.. stackars Harry och stackars mig. När jag fått lite sömn så blir man faktiskt deprimerad, helt sjukt är det vilka tankar man har ibland!
Nåja, det är bättre att låta honom leka av sig osv och så vid 9-10 går vi och lägger oss igen, tsm.
Imorgon är det möte med familjerätten.. känns bra men också jävligt konstigt. Att jag går dit för att Tobias ska kunna få en framtid med Harry.. usch, varför egentligen?
Men jag tänker ju på Harry!
Är jävligt glad att jag har ensam vårdnad om Harry nu iaf! För nu sker allting på MINA vilkor! Jag behöver inte ens låta Tobias träffa Harry om jag inte vill de, så jävla underbart.
Skulle kännas jätte hemskt att behöva lämna bort Harry till tobias utan att kunna ställa krav, Tobias känner ju inte ens Harry! Och sen dessutom så har han slagit mig och är aggressiv.
Nej, det känns helt underbart att jag styr allting.
Tack mamma o pappa för att ni hindrade mig från att ha delad vårdnad! TACK
Bjuder på en underbar bild på mina älsklingar
Vill ju inte hänga ut honom på något sätt, därför jag vill veta vem de är som läser min blogg.
Nu har dagen iaf gått och det är kväll men gissa vem som fortfarande är vaken? Jo lilla skit Harry <3.
Ungen sover ju INGENTING.. stackars Harry och stackars mig. När jag fått lite sömn så blir man faktiskt deprimerad, helt sjukt är det vilka tankar man har ibland!
Nåja, det är bättre att låta honom leka av sig osv och så vid 9-10 går vi och lägger oss igen, tsm.
Imorgon är det möte med familjerätten.. känns bra men också jävligt konstigt. Att jag går dit för att Tobias ska kunna få en framtid med Harry.. usch, varför egentligen?
Men jag tänker ju på Harry!
Är jävligt glad att jag har ensam vårdnad om Harry nu iaf! För nu sker allting på MINA vilkor! Jag behöver inte ens låta Tobias träffa Harry om jag inte vill de, så jävla underbart.
Skulle kännas jätte hemskt att behöva lämna bort Harry till tobias utan att kunna ställa krav, Tobias känner ju inte ens Harry! Och sen dessutom så har han slagit mig och är aggressiv.
Nej, det känns helt underbart att jag styr allting.
Tack mamma o pappa för att ni hindrade mig från att ha delad vårdnad! TACK
Bjuder på en underbar bild på mina älsklingar
