Konstigt

Sitter och tänker på de här med pojke och flicka, hur olika de faktiskt är!

Vissa tycker inte de, att de är vad man "gör" det till men jag tycker att olikheterna mellan flickor och pojkar är uppenbara, bara att titta på kläderna i affären. De är rosa och blått, flickor gillar oftast att leka mer med dockor och sånt, medans killar gillar lite "hårdare" tag. Sen skiljer de självklart från alla barn, eftersom alla är olika.

Men de känns faktiskt riktigt "sorgligt" att jag inte kommer få ha en flicka! En egen liten dotter som står mig nära och att VI har det där speciella bandet som mor och döttrar ofta har.

Jag vet ju bara hur mycket min mamma betyder för mig, hur mycket hon har funnits där när jag blev gravid och allt! De är ju så härligt att ha de så.

Missförstå mig inte, jag älskar Harry och ville ha en pojke från början och med William så VISSTE jag att de var en pojke, han är efterlängtad och älskad- men som sagt. De känns lite tungt att aldrig få det där speciella. Få göra alla "flickiga" saker, köpa massa rosa gull gull grejer osv, få vara med på min dotters första graviditet och sånt.

Men jag hoppas att jag och mina söner kommer stå varandra nära, så nära det går med två pojkar!  Kommer alltid finnas där för dom oavsett vad, göra dom till två självständiga, fina vuxna killar.

Ska njuta av livet med mina två pojkar <3

Nej jag håller med dig! Sanningen är inte alltid rolig, men faktum kvarstår, man kan INTE känna sparkar från bebis i v.11. Det är bara så onödigt att folk ska "tävla" om hur tidigt man känner bebisen, det stressar bara upp dem som inte känt något. O sen är det tråkigt att folk alltid ska ta åt sig. Men har vi inte kommit över stadiet "nu slutar jag läsa din blogg för du har fel" kommentarer? Det är ju inte så att man tvingar folk läsa, det är väl bara att sluta läsa :P