Har följt din blogg ganska länge då vi har gemensamma bekanta och jag måste bara säga att gud vad stark du verkar, Amanda! 

Att du står upp för din sak, är en toppenmamma till din son och samtidigt har det jobbigt med ditt Ex. Och modigt att flytta till Stockholm, bort från familjen till en kille som jag hoppas att du trivs med! :) Kram och ta hand om er.

Tack, vad roligt att höra. Blir alltid glad av att höra att jag verkar som en bra mamma, då jag verkligen inte känner så många gånger.

Vore dock jätte roligt OM du ville säga vem du är, men du får ju självklart förbli anonym också.

Tack iaf :) De gjorde mig glad för idag!

-

Igår blev de ingen uppdatering för vi städade och for iväg ut. Tog en liten promenad och så där! Skriver ju ganska ofta att jag ska ta en promenad men de blir sällan (=ALDLRIG) av! Lat.se någon? :P

Nej men de var mysigt- tills de blev förstört senare på kvällen..

Vet inte om jag gör vissa saker för att förstöra för mig själv? För att jag är så jävla rädd.

Jag har ju för fan varit tsm med Tobias.. jag skaffade barn med honom. Och även i de dåliga trodde jag att de skulle vara vi, men allting var ju skit och alting föll samman.

Varför ska jag då nu riskera att få samma känslor.. att lita på någon så blint som jag gjorde med den idioten?

Kanske de bara borde vara jag och Harry. Jag har absolut inga problem med att se min framtid med bara Harry och jag. De skulle funka och kanske vore de bättre?

Jag testar gränserna så jävla mycket.. jag gör mycket för att se om verkligen håller även när de jag gör/gjort är mycket dåligt och fel.

Jag är i behov av så mycket bekräftelse.

Om inte ens jag orkar med mig själv- hur ska då någon annan göra det?