Aldrig våran tur
Sitter med gråten i halsen typ.. jag VISSTE att det här skulle hända. Jag visste det hela tiden och ändå så slår det mig till marken och jag bara ligger där.
Självklart fick vi inte lägenheten. Den var så fräsch och fin, herregud. Att vi ens försökte. Patetiskt.
De känns så jävla hopplöst ALLT. Ingen liten tur har vi, inte ett dugg.
Graviditeten har/är ett helvete och problemen blir bara mer o mer. Vi får/hittar ingen lägenheten, de är omöjligt.
Den här lägenheten är LITEN,mörk och äcklig. Jag HATAR den. Den gör mig deprimerad.
Jag hatar T för att han fick mig att flytta.. gå och dö ditt jävla äckel.
Om de fan inte vore för honom så kunde jag ha bott kvar.. Krister kunde ha flyttat till mig istället! Vi hade kunnat få en 4-5 för 6-7000 i månaden, en HYRES lgh dessutom!
De är precis som min mamma säger- sthlm är roligt när man inte har barn. När man bara har sig själv att tänka på. Då man kan spendera sin pengar hur som helst.
Men de är inte roligt då man behöver lägenhet, ta lån eller ta sig någonstans ÖVERHUVUDTAGET. De är dyrt och jävligt.. långt från allting.
Varför i helvete kan inte jag.. eller VI få någon tur då? Varför.. jag fattar inte? Känns som att motgångarna bara pallrar upp sig på hög och ler, medans framstegen och lyckan ligger platt och ser ledsna ut.
Fan fan fan fan fan
Kommentarer
Postat av: MJ
Varför var du tvungen att flytta på grund av en kille? Låter inte skoj :(
Trackback
